Tänk att allt som krävdes var en snabb titt genom min inkorg på facebook, jämföra gamla meddelanden, konversationer med folk man knappt känner längre, folk från ens förra liv, för att inse hur mycket bättre man har det nu. Hur mycket lyckligare man är nu.

 

Hej.

 

Jag har varit hemma i Sverige i två veckor på söndag. Jag har vant mig tillbaka tillräckligt för att samla ihop orken till att skriva ett blogginlägg. Hade egentligen tänkt gå och lägga mig för imorgon ska jag till IKEA med hela familjen och innan det ska jag ta en långpromenad med min syster som för den delen inte har kommit hem än så det är ju tveksamt om hon ens vaknar imorgon. Ja, hon kom hem för en vecka sedan på söndag. Från Norge då alltså. Det var ju där hon bodde under det senaste året, medan jag bodde i Japan. Så möttes vi förra söndagen på Arlanda, jag och pappa kom och mötte henne. En vecka innan det var det jag som kom hem. Jag har aldrig varit så nervös i mitt liv som när jag hade hämtat mitt baggage och skulle gå ut genom gaten. Jag sa det aldrig till min familj dock, för när jag kom ut genom gaten, så stod de där. Mina två storebröder och mamma och pappa och de bara var exakt likadana och jag var nervös för att jag tänkte att här kommer jag och är en helt ny människa.

 

Men det räckte med att se deras ansikten. Jag var hemma. Jag var jag. Som jag alltid hade varit. Eller? Så kändes det i alla fall. Och allt det där nervösa bara försvann, därför nämnde jag det aldrig. En bekväm bilresa hem blev det med mig ihopklämd i baksätet mellan mina två bröder, underbart. Jo, jag menar det, det kändes helt jävla underbart! Vilken vanlig dag som helst hade jag insisterat på att jag skulle få sitta i framsätet. Men den här gången, bara den här gången var det så sjukt jävla underbart att få sitta ihopklämd med två jobbiga bröder som jag saknat så otroligt mycket under 10 månader.

 

Från att ha kommit tillbaka till Sverige och fram tills nu har jag inte gjort mycket alltså. Jag har inte ens blivit klar med att packa upp allt. Den här veckan har t.ex bestått av lata dagar hemma med mamma, pappa och min syster, twilight-maraton (jag vet...), långpromenader, en fika i stan med vänner var det längsta äventyret jag har dragit mig ut på. Veckan innan den här finns det inte mycket att berätta om heller och kan beskrivas lätt med ett ord, jetlag.

 

Jag blev trött nu, ska gå och lägga mig. Ingen gillar superlånga blogginlägg ändå och vem läser min blogg vid midnatt en fredagkväll ändå? Är det någon som gör det råder jag dig till att skaffa ett liv. Skriver mer imorrn tror jag. Då kanske jag kan börja lite lätt med någon historia från min tid i Japan. Det finns många.

 

Peace!

I cut my hair! And I wanted to give you guys an update of my looks as well heheheheh
So here are some pics of me from the last couple of months since I haven't been updating at all haha.

 

 

Hey people. Hey hey hey! Hisashiburi!! I haven't been blogging in like... a long time. Not gonna be all like "Oh, hej bloggen sorry för att jag inte har bloggat på länge!", like most Swedish bloggers would be like. Cuz, let's face it, my readers are like my mom and... yeah it's mostly my mom I think. And also I'm not sorry that I haven't been blogging all this time.

 

You wanna know why? Because I've had the time of my life. It's not that I haven't been blogging because I don't have anything to write about. The opposite actually, I have tons of different things to blog about and things I want to tell everyone, but I realised something important - To enjoy the time I have left as an exchange student to the fullest!!!

 

With that said, I'm gonna try to keep it short and simple. I love getting comments, and I would be glad to answer any questions about Japan and about being an exchange student etc.

 

So yeah, basically just send me a comment and I will gladly answer it! It would make it easier for me as well, because I sometimes (all the time) can't decide what to write about, and also I wanna help out future exchange students/people who want to learn Japanese.

 

Actually I already got one question, and that's actually why I came up with writing this post. So the question was:

- How did you learn Japanese?

And the question was from HejHej (great name I must say!). HejHej also wrote that he/she (Hen?) is trying to learn from the internet.

Answer: I think learning from the internet is a good way to learn because it's fast and free. I started out by getting help from my dad actually. But since not everyone learning Japanese out there has a Japanese dad (I presume?) I recommend learning from the internet and if you have the money - take Japanese classes at your local language school. Or if you're a student you could check for schools which offer Japanese classes, that way you can save your wallet (y).
Some other advice, I would say learn hiragana and katakana first. And try to listen to Japanese as much as possible (watch dramas, listen to Japanese music etc.) And as many other people would say, you can't truly learn a language unless you're around it all the time = Live in a country that speaks the language you want to learn. I'd also say, learn about the culture. Japanese culture is so rich and it has so many different levels. If you want to be able to speak the language right, I recommend learning about the Japanese way and Japanese customs.

Please if you have any other questions, ask me! ^^

 

 

 

...Sa min värdmamma nyss till mig när jag satt och åt frukost.

 

- Va? o.O'

 

Förklaring: Eftersom det inte finns element i Japan så hänger alla ut sin tvätt på balkongen för att torka (Vilket inte är ett problem tack vare det fantastiska vädret Japan har). Men så klart lockar detta till sig de såkallade trostjuvarna som jag fick höra om för första gången nyss(!) Detta är alltså "those creepy men" som går runt och letar efter trosor som hänger på tork, som de kan sno och bara gud vet vad som händer med trosorna efter det.

Ehmm... Vafan? Ja... OK... Only in Japan säger jag bara.

 

Lösning: Min värdmamma gav mig då lösningen på detta problem. När man hänger upp tvätten på balkongen, så hänger man små handdukar runtom trosorna, för att "gömma" dom. Lite kurragömma sådär för trostjuvarna liksom.

 

Min värdmamma såg mitt chockade ansiktsuttryck och frågade, "Vadå, finns det inga trostjuvar i Sverige eller?"

Jag, "Eh. Nej?"
Sedan förklarade jag att man inte brukar hänga ut sina trosor på balkongen för att torka i vanliga fall eftersom det finns element. XD

 

Konstig värld vi lever i...

 

 

Förlåt allihopa! Har inte bloggat på väldigt länge nu, vet knappt hur jag ska börja haha.

Börjar väl lite soft med ett inlägg från i söndags då jag tog en rejäl långpromenad med mina värdföräldrar (3 timmar!!!)

 

Vi tog en promenad runt ett litet berg i Tama där vi bor. Lagom svalt/varmt väder även fast det var molnigt. Min värdmamma och jag plockade massor av växter/blad/whatever som vi sedan gjorde tempura och dango (japansk efterrätt, små risbollar i stort sett... bilder kommer XD) av.

 

På ett ställe fick jag riktig "Pompoko"-känsla! För er som inte har sett den animerade filmen pompoko, kan jag rekommendera den! Den utspelar sig nämligen i Tama där jag bor :)

Under promenaden insåg jag hur otroligt hurtig min värdpappa är också.

Bilderna får förklara resten!

 

Från och med idag (räknat på dagarna) så är det exakt halva tiden kvar av mitt utbytesprogram. Fort va?

 

Från och med den 4 Februari börjar våren i Japan, ser fram emot det!

 

Men, nu tänkte jag skriva lite till min lilla mamma som oroar sig som bara hon gör. Grejen är att jag blockerade hela min familj från facebook igår. Och hon såg detta typ på en gång och fick lite panik och kontaktade mig överallt som inte hette facebook. Vilket resulterade i att hon inte tänkte på tidsskillnaden = Jag låg och sov. Men det var väl ok tänkte jag, det är ju mamma. Det jobbiga är att förklara för henne varför jag blockat henne. Först och främst, det är inte personligt, jag blockade ju trots allt hela familjen inte bara mamma.

 

Nu vet jag att typ alla utom kanske pappa tycker att det här är onödigt och dumt. Men lyssna,

 

Senaste tiden har jag känt att min japanska inte har utvecklats alls och har mått rätt dåligt över det. Nästa sekund insåg jag att jag har snackat med min familj på facebook i stort sett varje dag. Det finns en regel om att man bara får kontakta sin familj en gång varannan vecka. Men det var inte regeln som störde mig. Jag insåg att jag tagit kontakt med min familj när jag blivit trött på japanskan. Svårt att beskriva men man kan bli så frustrerad när man inte kan uttrycka sig ordentligt. Och då kommer såklart svenskan bra till hands.

 

Jag måste fokusera på japanskan. Jag vill försöka att inte snacka med min familj varenda dag på facebook den här månaden och se om det hjälper. (Februari är faktiskt den kortaste månaden mamma, så uppskatta det i alla fall!)

 

Mamma, snällasnällasnälla oroa dig inte. Jag mår jättebra, men det är lika jobbigt för mig att skriva varje dag som du tror att det blir för dig om vi inte skriver varje dag. Jag vet inte om det är det här de kallar hemlängtan för jag längtar inte hem, men jag har känt att jag måste snacka med er hela tiden, vilket kanske är samma sak.

Du kan kontakta mig även om det inte är på facebook. Det är det som är grejen, jag använder facebook varje dag, och du är nästan alltid online då är det klart att jag vill skriva till dig och berätta om olika saker. Men vi provar den här månaden att bara inte snacka, för jag tycker det är viktigt att kunna klara sig utan det på ett tag.

Vad behöver jag göra för att träffa denna fantastiska människa?

 

Other fun stuff that happened during January:

 

- Went to Karaoke several times with several different people

 

- ...and same thing with bowling

 

- ...and with purikura

 

- School started after the snowstorm calmed down

 

- My host sister suddenly came home one day, and we decided to travel in Kansai (Osaka, Kyoto, Nara..) together in March

 

- I basically don't have school in March

 

- I went crazy of happiness when finding that out

 

- It suddenly hit me that it's Valentine's Day soon, and I have to make chocolate for the boys! (Because that's the Japanese tradition XD)

 

- In dance club I've started teaching House Dance, I love it

 

And now it's February, this is going crazy fast you guys. I don't know what to say. You can't stop time(?) Well that's obvious but... I don't know. I've calculated that from tomorrow I will have been here EXACTLY half of my exchange. Isn't that just craaaay?

 

That shit cray

 

 

Tjenare... läget? (Referens till världens bästa youtube-klipp)

 

Hey guys, I don't know what to say. I've had a lot to do recently and just didn't think about the blog at all XD

I'm just gonna try to explain what I've been up to this month, so try to catch up!

 

First of all, the camp.

I went to a reunion camp for the exchange students from January 12th-14th.

On the first day we went to the Ghibli museum, which was amazing! I love Hayao Miyazaki's movies, and the exhibition of his work was really cool. If you ever get a chance to go there, take it! They had a really nice souvenir shop there as well, and I bought some pins of my favorite characters, Howl and Totoro.

 

After we had been to the museum it was about time for dinner, so we went back to Shinjuku and searched for a good place to eat. We ended up at some random Japanese restaurant in the blur of restaurant/bar areas of Shinjuku. I had a really good time talking to the other exchange students during dinner.

 

Then we went back to the hostel we were staying at. It is located in Iidabashi and it was called Tokyo Central Youth Hostel, it was right next to the station actually. Only that it was on the 18th floor! The view from our rooms was amazing! I loved this place because of the view and because it was full of young people and foreigners, plus there was a cozy common room on our floor. There me and my friends ended up talking late at night. I won't say what time but I can say our "bedtime" was at 11pm...

So the first night I met some new friends, from America. I had just got back from the shower and went to the common room. There I saw the exchange students talking to a bunch of strangers. I soon found out that they were American university students, here in Japan as a part of their Japanese course to learn about Japanese culture.

I went and introduced myself and these guys were so nice that we actually ended up talking the rest of the night.

They were going to fly back to America on Monday the 14th, same date as we exchange students were all going back to our homes all across Japan.

On the 13th I went to Disneyland, not much to say other than that is was really fun! It was such a long time since I'd been there, and it reminded me a lot of when I was a kid. Because it was Sunday, and because it was Tokyo, the place was of course overcrowded. But that didn't stop us from having fun! We had freetime from 10am to 8pm and just to be in the whole Disney-atmosphere is special to me haha. You're never to old for Disneyland!

 

Coming back to the hostel that night, most of our American friends were out exploring Tokyo since it was their last night. But two of them, Brandon and Cindy, were there when we came back. So me Lowis and Mindy sat up talking to them that night too. We also made plans to have breakfast with them the next day, because after that it would be goodbye.

 

So, when I woke up the next morning the first thing I saw when looking out of the windows, was nothing. It was all fogged up because why? Outside it was pouring rain!!! Like typhoon-ish I would say! The plans that the exchange organisation had made was, going on a Hato Bus tour... Which is like a sightseeing-tour around Tokyo. Don't think so.

Me and Mindy had been waiting for Brandon and Cindy, but nobody showed up, so we were about to brace ourself and out to go to Starbucks for some breakfast. We actually went all the way down, and out, before realizing "Oh hell no" and went straight back up to the hostel. We asked the staff if they had some umbrellas to lend us, and luckily they did. When we tried going back down again, we met Brandon by the elevator. So the three of us went to Starbucks had breakfast and went back.

 

Then we found out about the changed plans. As I thought, no hato bus tour today. Instead, free time in Shibuya!!! And sorry, but I'm gonna make the long story have a short end now XD

Me, a bunch of exchange students, and Cindy ended up going bowling together in Shibuya. Then Cindy had to go because she had to catch her flight back home. (Which ended up being delayed because of the sudden snowstorm, oh yes, there was a sudden snowstorm btw)

And the rest of us had a fucking hard time getting home as well that day because of that fucking snowstorm. I also fell two times in a row on my way home. Just wanted you to know.

 

 

 

Från och med igår började jag med en ny strategi med att plugga japanska, göra egna flash-cards. Har tyckt att det gått segt senaste tiden, speciellt eftersom det har varit jullov så har jag inte haft värsta motivationen till att plugga som jag hade planerat. Funderade häromdagen i fall jag skulle plugga lite med böckerna jag har men det kändes bara som en sån himla party-pooper och det var då jag drog till Akihabara istället förresten. Det var mycket roligare tyckte jag. Skäms! Jag är ju här för att plugga(?) Fast jag tänker lite på vad min homeroom-teacher sa till mig en gång också "Linda, honestly, you're not here JUST to study right?", så sa hon när vi hade ett av våra vanliga random samtal (Hon är världens mest laid-back & cool lärare jag någonsin träffat, gillar henne asmycket!)

Har tänkt på vad hon menar sedan dess (Detta kanske var 1 månad sedan?). Supersmarta eftertänksamma jag svarade ju den gången bara "...That's kind of why I came here but... yeah ._."

Men fattar att hon vill att jag ska ha kul här och inte bara plugga ihjäl mig som jag faktiskt gör i skolan, förutom under vissa lektioner då jag behöver sova men det vet ni vid det här laget.

Hur som helst, jag har kul också, jag har väldigt kul men min lärare ser mig ju bara när jag har pluggar så jag förstår hennes point of view om man säger så. Men jag kanske t.o.m har haft lite för kul under lovet och "glömt" plugget.

 

Blablabla, det jag ville komma till med flash-card(en?), jag mindes när jag började plugga japanska för ett par år sedan. Har alltid haft mina egna knep för att lära mig saker - inte för att det var jag som uppfann flash-cards men ge mig lite cred nu jag va typ 14 år ok - så det jag började med var Hiragana och Katakana. Klippte t.o.m ut korten själv från ett vanligt collegeblock. "あ" på ena sidan "A" på den andra osv. Hela det japanska alfabetet. Tränade tills jag kunde alla utantill och gick vidare till Katakana...  "ア" på ena sidan, "A" på den andra. Ja ni fattar. Ibland lät jag pappa förhöra mig också bara för att sätta lite extra pressure på det hela. Den här metoden funkade i alla fall riktigt bra för mig och det var därför jag började med den igen igår kväll. För jag känner att ordförrådet behöver utökas lite (mycket). Vanliga dagliga samtal är inga problem alls, men en gång när jag tog en promenad med värdmamma och hon börjar snacka om regeringen och politik och kärnkraftverk och miljön så var det inte mycket som min hjärna förstod. Inte ett jävla piss skulle jag kanske t.o.m säga.

Detta gjorde mig otroligt frustrerad. Hade trott upp tills dess att jag inte hade några problem längre att förstå allt vad folk säger. Crash, boom, bang, upprörd Linda.

Vi var påväg ner till Tama-center då och det första jag gjorde var (Förutom att köpa The Hobbit) att köpa en japansk-engelsk ordbok med de 5000 mest vanligt använda orden i språket. Yes, 5000 flash-cards here I come!

 

Imorgon ska jag på ännu ett sånt där skoj camp i Shinjuku. Fast den här gången är det en återförening med alla utbytesstudenter som kom samtidigt som jag. Så det blir mycket mer lek och skoj än tidigare (yaay!) Kommer väl skriva om det när det väl har skett, men kan berätta lite i förväg ^_^

Ska bo på ett Youth Hostel mitt i Shinjuku 12-14 januari. Den 12 ska jag till Ghibli Museum och sedan käka middag i Shinjuku. Den 13 ska jag till Disneyland! Den 14 ska allihopa åka en sightseeing buss tillsammans runt hela Tokyos innerstad. Ska bli fett!

 

Idag ska jag inte göra så mycket, har pluggat och läst The Hobbit och just nu kollar jag på TV lite halvt. Runt 17-tiden ska jag dock åka och bowla med Line och Hokuto och några från Lines skola. Sedan lär vi käka middag tillsammans någonstans :D

 

Hoppas ni har det bra där i Sverige! Kram

 

Hade inga planer för dagen så följde med värdpappa till ett bibliotek i närheten.

Chillade där ett par timmar och fortsatte på den där boken jag köpte den där dagen då jag hälsade på hemma hos värdbrorsan.

 

Runt tre-tiden skulle vi åka hem igen.

På vägen tillbaka till bilen passerar det en kille på samma trottoar. Från ingenstans sparkar han en ciggfimp som låg på marken med seriös ilska. Blev lite chockad. Han sparkar på den i nästa sekund en gång till - utan tvekan - och siktade på mig. Den åkte t.o.m upp en bit i luften. Vafan?!? Hann jag tänka lite snabbt och sen går snubben nästan rakt in i mig och stirrar samtidigt på mig som om han ville ha mig död.

Vad i helvete?! tänkte jag. Och sa det på japanska till honom också.

Min värdpappa märkte ingenting som vanligt han är helt i sin egen värld :P Visste inte hur jag skulle förklara det som nyss hänt under loppet av 5 sekunder för honom på förståerlig japanska så jag sa ingenting.

Fick en riktigt dålig känsla i magen dock och vände mig om som en reflex.

Killen hade stannat upp, vänt sig om och stod och glodde på mig med ett riktigt argt ansikte! Vet inte om det bidrar med något till historien men han var inte japan. Han hade östeuropeiskt utseende och såg ärligt talat inte helt frisk ut. Enligt mig. Och så kom det upp tusen tankar i huvudet på saker jag nästan förträngt, gammal skit som jag trodde jag skulle kunna glömma nu när man bor på andra sidan jorden. Känner att jag måste skriva av mig om det här, det hjälper ju sägs det. Men ja, vad ska jag säga.. Kunde inte sluta tänka på det. Det var något med hans ansikte som liknade en annan människas ansikte. En människa som gav mig ett helvete under ett par år. Började må riktigt dåligt.

Och nästan precis samtidigt på vägen tillbaka till bilen börjar min värdpappa fråga om han tycker att jag förbättrar min japanska som jag hade siktat på och om jag når mina mål eller något sånt, vad är det för fråga mitt från ingenstans?

Blev stressad.

Och det har ju snart gått 5 hela månader sedan jag flyttade hit. Klart att jag har utvecklats men hur ska jag själv kunna veta om jag "når mina mål"? Han frågade om jag verkligen kämpade så hårt jag kunde. Kändes LITE som att det var han som inte tyckte det.

Då blev jag ännu mer stressad.

Var är jag om 6 månader? Kommer jag prata flytande japanska? Jag har ingen aning var min nivå ligger och jag vet inte när man kan kalla sig flytande i ett språk. Språk är så jävla luddigt ibland! Jag kan inte bedömma min egna nivå, så jag svarade "Jag vet inte". Till viss del för att jag inte kunde sluta tänka på hemska minnen, men också lite för att jag inte vet. Eller jag tror jag vet, men jag visste inte hur jag skulle förklara det på japanska vilket fick mig att känna ännu mer att jag inte "når mina mål" och så kändes "Jag vet inte" som en jävligt bra lösning och escape från hela konversationen.

Sedan kom vi fram till bilen.

 

Under bilresan började jag filosofera eller vad man nu vill kalla det, "tänka" kanske räcker jag är inte så komplicerad tror jag. Tänkte om jag verkligen borde skriva om allt det här på bloggen, kom på någon sekund efter att ja, varför inte, det ska ju vara så himla bra att skriva av sig. Och bättre att få någon slags respons på det kanske?

Sitter förresten och lyssnar på japansk rock om ni vill veta. Kände att det passade mitt mood rätt bra. Just nu är det Monobright och Golden Bomber. Trodde aldrig jag skulle lyssna på japansk rock. Eller J-Rock som det så fyndigt kallas. Låten jag lyssnar på nu heter "ultra PHANTOM" men min favorit är helt klart "女々しくて" (Memeshikute), en riktig hit här i Japan. Det är väl typ den, AKB48 och Gangnam style som spelas lite vart man än är just nu.

Nu gled jag från ämnet litegrann märkte jag.

Okej mina tankar under bilresan:
Vart jag än går i världen (Vart jag mig i världen vänder tänkte jag skriva först lol) kommer det finnas "bad people" i närheten. Det är bara så världen är idag. Så genom att flytta hit så löste det helt enkelt inte det problemet. För jag tyckte att det var ett problem att bo i jävla Knivhässelby. (Vilken överraskning va?) Förlåt mamma jag vet att du gillar Hässelby men jag ser det bara inte)

Japan ska ju vara världens safest place on earth eller vad de nu säger, visst det kanske e så, men det finns ju ingen lag mot att idioter inte får bo här. Det är synd tycker jag.

Sedan tänkte jag vidare på att se det från den ljusa sidan och det har jag blivit rätt bra på vid det här laget. Och då tänkte jag på allt som är bra med att bo här. Vilket är det mesta. Ni har säkert läst tidigare inlägg och det är ju som jag försöker visa med bilder och texter rätt så jäkla härligt här. Så, jag antar att jag överkom dagens problem ändå.

Och ett litet nämnvärt tillägg, varje gång det går neråt (hejhej klyschan som kommer nu) så hittar jag mer motivation till att ta mig upp igen, för fan jag tänker inte hamna på botten på väg till mina mål! Inte när jag kommit såhär långt!!

 

Jag har lugnat ner mig nu, blev glad igen så oroa er inte xoxo

Min farmor och faster tyckte det var konstigt att jag aldrig ätit ål förut, nästan lika konstigt som mina grannar tyckte att det var när jag sa att "Det här är första gången" då de serverade mig en kosvanssoppa till frukost.

 

Och oj vad kul det var också alla garvade åt det, hänger inte riktigt med här i Japan ibland ärligt talat. Kul är det i alla fall, och det var gott med kosvans till frukost och ål till middag.

 

Hej!

Long time no see, min dator har varit inne på lagning de senaste veckorna, forgive me.

Men shit vad jag ska blogga nu alltså, här har det hänt grejer!

 

Okej, jag har jullov. Har haft jullov sedan den 22 december men tekniskt sett inte förrän efter den 26 för det var då dansklubbens julshow var. Det gick bra, riktigt bra faktiskt, såhär bra gick det:

「http://www.youtube.com/watch?v=CnN_Og7nlRg&feature=youtu.be」

 

Den 27 december tog alla sempais (seniors) "examen" från dansklubben, vi samlades i skolan, det var lite uppträdanden från folk från dansklubben, lite parodier på folk, tal, väldigt mycket tal och till sist åt vi lunch tillsammans i skolans cafeteria. Det var fint men sorgligt, kommer sakna mina sempais :(

 

Den 28 december åkte jag till Tsukiji (världens största fiskmarknad) och till Ueno parken. Det var trevligt, men det hände inte så mycket haha så... Yes moving on

 

29 december, åkte och hälsade på farmor och faster! Vi käkade lussebullarna jag hade bakat och pratade om allt möjligt, jättemysigt var det. Det bästa var att min farmor åt lussebullen med chopsticks och sedan hällde hon strösocker på den XD Hon häller socker på allt för den delen, t.ex när vi drack kaffe hällde hon 5 eller 6st sockerrör (sånna man får på cafén) i den rätt lilla kaffekoppen... Det var säkert supergott.

 

30 december var det dags att förbereda inför nyår i Japan! Nyår i Japan var speciellt måste jag säga. Förberedelserna består mest av att städa överallt i hela huset och laga jättemycket nyårsmat (osechiryouri) och bara chilla hemma i huset.

 

På nyårsafton var jag också bara hemma, men det var skönt att ta det lugnt (även om jag mest lagade mat hela dagen) för jag har i stort sett varit upptagen hela tiden sen jag kom hit haha.

Juste min mystiske värdbror kom hem under nyår också. Varför är han så mystisk för?! Eller ja jo, han är ju inte det längre men om vi ska ta det hela från början så är han det. Orkar inte skriva om allt, men ni som vet, ni vet. Nu berättar jag bara från nyår för det var då det roliga började XD

Egentligen började det den 30 december, mina värdföräldrar sa att sonen skulle komma hem på nyårsafton alltså den 31 december, eller e det bara jag som tror det är rätt datum(?) Och jag visste att jag skulle vara ensam hemma på förmiddagen den 30 så jag tog det chill och sov ut ordentligt, gick upp lite efter 10, kommer ner till vardagsrummet och det första jag lägger märke till är en iPhone på vardagsrumsbordet. (PS: mina värdföräldrar e 60+ = De har ingen iPhone) "Hmm.. Vad konstigt", tänkte jag. "Har de skaffat en iPhone?o.O Jaha ok, va skoj!"

Jag är fortfarande nyvaken så jag payar inte alltför mycket attention och går vidare mot kökssidan för att göra mig lite frulle. Då ser jag en okänd kappa hänga över en av kökstolarna.

"o.O'"

Blir lite skeptisk och paranoid och nojig, har en tendens att överreagera. Blir rädd men sedan kom jag på att "Aha, det är den där mystiska sonen de har" Kanske.

Så jag går ut till hallen och やっぱり、där står ett par okända skor. (Kunde bekräfta att skorna inte tillhörde mina värdföräldrar eftersom de var dubbelt så stora).

Sen var jag tvungen att bekräfta allt en sista gång så jag smög upp till andra våningen igen för att se om dörren till hans rum (som ligger precis mittimot mitt) var öppen eller stängd. Den är alltid öppen eftersom han inte bor hemma. Nu var den stängd.

Kände mig som en riktig detektiv! 5 sekunder senare kände jag mig som en ninja för jag ville inte väcka honom och mina värdpäron var ju inte hemma så det skulle bli superawkward och stelt om han vaknade! Behöver jag ens förklara varför? XD ...Tänk själva att bo hemma hos en familj och så måste man hålla uppe en konversation med deras son som man träffat en gång i hela sitt liv och som den enda gången verkade super-anti-social och ja... Vad ska man prata om? Typ "Tja, ehm... Nu.. bor jag här. Du.. brukade också göra det va?"

 

Hur som helst, mina värdföräldrar kom som tur var hem innan han vaknade. Visade sig att han kommit hem halv 5 på morgonen = Deep sleep fram till typ 3 på eftermiddagen. Han skulle stanna hemma tills den 3 januari. Och det var väl halv...kul? Eftersom människan inte yttrar ett ord och han var mer inte hemma än hemma under hans vistelse här.

 

Men!

Kvällen/natten den 2 januari kom en chockerande förändring - Han pratade! ∑(O_O；)Shock！！

Haha. På dagen hade jag varit i Yokohama och sett min skolas fotbollsmatch tillsammans med vPappa och vMamma. När vi kom hem runt middagstid hade sonen - Kenji heter han för den delen - precis vaknat (/*^^)/-!!

Sen på kvällen när vi satt och kollade på tv tillsammans, klockan kanske var lite efter 23, så säger han att han vill ha kaffe. vMamma frågar om jag också vill ha kaffe, jag tänker inte som vanligt "Ja, jättegärna!"

Drack kaffe.

Klockan närmar sig midnatt, hej koffein, superkul!

Värdmamma säger "Nej nu ger jag upp, den som lägger sig sist får släcka och stänga av allt, godnatt! Förresten Linda, ska inte du också sova snart?"

"Du gav mig nyss kaffe...(･_･?)", tänkte jag.

"Ehmm.. Jag är inte trött", sa jag. (*>_<*)

Så var det jag och den mystiska antisociala värdbrorsan kvar. "Toppen...(~_~)"

Men!!

Shit vad han började prata! Så fort både värdmamman och värdpappan inte var där blev han som en helt annan person XD Vi snackade rätt länge och om massa olika grejer, kul att äntligen lära känna människan! Det bästa var när jag frågade vad han jobbade med (han jobbar typ med att hyra ut lägenheter eller nåt sånt) Sen frågade jag, "Jaha, är det kul då?"

Svaret, "Ja det är ju kul för man träffar massa olika människor och så får man prata jättemycket så det är ju kul"

Höll nästan på att börja garva då, men jag höll mig d=(´▽｀)=b

 

3 januari, åkte till Harajuku med en kompis från dansklubben. Älskar mellandagsrean i Tokyo!!! Ska utan tvekan hit runt nyår nästa år bara för att shoppa på rean ლ(́◉◞౪◟◉‵ლ) Måste ju sorligt nog tänka på resväskans vikt redan nu så jag verkligen håller mig för att shoppa! :'( Jag shoppade såkart. Men vafan, no judging, jag är i Tokyo... I need say no more. Fast jag har lovat mig själv och min resväska att inte köpa skor. Får se hur det går.

 

4 januari. En riktigt oväntad dag måste jag säga. Min plan var: att chilla hemma och dega vid kotatsun (bordet i vardagsrummet med värme under och ett täcke runtomkring^_^) Gick t.o.m ner till Tama Center för att köpa en ny bok som jag kunde mysa med, hade precis läst ut boken jag fick av mamma i julklapp ("Gör vad du vill") Tack förresten mamma för att du skickade en bok som handlar om en tjej i min ålder som försöker ta livet av sig, jättebra läsning.

Fast när vi hade käkat lunch ringde Kenji och var lite spontan för en gångs skull (lol det var taskigt sagt men det e sant hahaha) och bjöd hem oss till hans mansion. (Obs, mansion i Japan betyder inte ett mansion. Det betyder en pytteliten lägenhet) Så vi åkte på en gång, tog lite mer än 1 timme att komma dit. Det var nice, jag fick massa grejer av honom, T-shirts, halsduk, mössa en dunjacka t.ex. Jättesnällt av honom! Han hade lite stora kläder som han gav mig och sa att han tänkte att det kanske passade till dansklubben :D Fett schysst!!

Och när han gav mig dunjackan sa han eftersom det börjar bli riktigt kallt nu och han märkt att jag inte har någon riktigt varm jacka ^^ Världens bästa värdbrorsa har jag fått!! :D

Och jackan jag hade innan är också hans gamla jacka förresten haha.

Fast vi stannade kanske lite mer en 30 minuter bara sedan sa värdmamma "Nej, här finns det ju inte mycket och göra, nu åker vi hem igen"

Min reaktion, "Men vi kom ju nyss och det tog över en timme att komma hit... ∑(O_O')"

(Hans mansion låg nära Ikebukuro, en rätt stor station i Tokyo)

Så jag sa, "Aa ok, men då tror jag att jag passar på att åka till Ikebukuro ett tag eftersom vi ändå är här"

Det slutade med att mina värdföräldrar åkte tillbaka hem men jag och värdbrorsan drog till Ikebukuro tillsammans :D Vi åkte högst upp i Sunshine mall (känd byggnad med utsiktsplats på 60 våningen, akvarium, planetarium osv) Där uppe drack vi kaffe och pratade om massa olika saker. Vi kom dit runt 5 halv 6 ungefär, vilket var perfekt för solen hade börjat gått ner och det var nästan inga moln på himlen så man såg Mt.Fuji också! Man såg i och för sig hela Tokyo men Fuji var helt klart finast!

Asbra dag måste jag säga, och tror jag kan säga att jag fått ännu en till storebror (╹◡╹)凸 Happy happy!

 

Den kvällen fick jag reda på att mina värdföräldrar var tvungna att plötsligt åka till Osaka. Inga detaljer här men jag har bott hos mina grannar de senaste dagarna. Vilket som vanligt är askul eftersom de har 4 barn :) Jag har ju blivit jättebra kompis med dottern, Sona, som är lika gammal som mig. Så de senaste dagarna har bara varit toppen!
Den 6 januari skulle jag egentligen åkt till Kawasaki och hängt med min dansgrupp på något sportcenter av något slag. Men jag vet inte, jag bara orkade inte XD Haha haft fullt upp, kanske därför. Men kände bara för att ta det lugnt hemma i huset. Vilket jag gjorde. I en timme kanske. Sedan var det tråkigt tyckte jag och så ringde jag Johannes och fråga om han ville ses. Så vi drog till Akihabara och Line från Norge följde med också. Speciell dag. Gick på maid-café för första gången i mitt liv. Det var första gången för alla 3 förresten.

"Happy, happy, nya nya"

Det fanns ingen hiss upp till cafét på fjärde våningen, det fanns bara "A rocket to DREAMLAND!!" Som Maid-san sa till oss x) Det var awesome.

När vi väntade på våran beställning frågade en kille som satt bredvid oss var vi kom ifrån. Sedan frågade han om han kunde joina oss. Alla tittade på mig av någon anledning, jag va tyst en sekund sen sa jag "Yeah, sure"

Snubben visade sig vara från Indien, varit i Japan endast 2 månader och jobbar på som ingenjör på Honda med att krascha bilar. Jag tror han blev min idol, fan vilket härligt jobb.

Han hade bott i Stockholm i 2 månader en gång också sa han. Och pluggat på "Kay Tee Age" - KTH haha.

Allmänt skön snubbe. Rolig dag, åkte hem och käkade krabba hos grannarna, såg en skräckfilm med Sona och somna någon gång.

 

Den 7 januari, var på karaoke med dansklubben. HELA dansklubben(!) Vilket är rätt många 70-80 pers ungefär tror jag. Vi var på ett enormt karaoke-ställe i Machida och vi hade kanske 10 rum som vi delade upp oss i men alla bytte runt lite som de ville. Kul var det. Jag skulle såklart sjunga engelska låtar för allihopa, det är ju så otroligt coolt.. Det blev LMFAO's Party Rock Anthem. Skratta inte, jag gjorde det bara för att juniorerna i dansklubben hade den på sin danstävling och alla i dansklubben känner igen den och älskar den hahaha.

Sen sjöng killarna "Linda, Linda" av The Blue Hearts för mig och det var supergulligt. Jag har det på video ^^

Planen var karaoke från kl.10-17... LITE overkill? Jag började dra mig runt 3-tiden dock. Skulle på bio med Johannes och Elli :) Vi såg "Les Miserables", den var... speciell. Inte alls som jag hade förväntat mig. Hade ju dock inte jättemycket förväntningar så kan ju vara därför. Men kul var det. Vi var de enda som höll på att dö av garv i biosalongen. Kan tänka mig att det kommer komma parodier på Les Miserables på YouTube inom en snar framtid.

 

Igår åkte jag då och hämtade min dator på Apple Store i Shibuya. Hittade också världens bästa second hand affär! Köpte på mig 2 kepsar och en grå kappa, billigt!!!

Sedan åkte jag till farmor och Tsuneko och käkade den där ålen.

 

Fan, vilken bok det här inlägget blev. Om ni lyckats läsa allt får ni faktiskt skriva en kommentar! Gäller ALLA som läser, vill se vad det blir för reaktioner, var ju längesen man bloggade :)

 

Ska lägga upp bilder nu.

 

Jag har det bra förresten om ni inte klurade ut det från den här boken jag skrev nyss. Riktigt jävla bra har jag det!

Yesterday I was with my neighbor and good friend, Sona :)
We had planned to watch a horror movie, so naturally on the way to rent the movie, we took purikura (≧∇≦)/ (´∇ﾉ｀*)ノ