Hej!

 

Har inte bloggat på ett tag. Försökte blogga igår men det gick inte så bra haha... Tror jag ska försöka skriva av mig lite. Kanske inte har kunnat skriva just för att jag hela tiden försöker komma på något speciellt ämne att skriva om.

Så här kommer en rejäl blandning av... Mitt liv.

 

Igår kom jag hem från ett camp i Shinjuku. Var där under 3 dagar och hade askul! Trodde att jag skulle  åka dit och hjälpa nya utbytesstudenter som kom till Japan men så var det inte. Det visade sig att det var japanska BLIVANDE utbytesstudenter! Nästan alla skulle till Nya Zeelandi början av nästa år. Så det var ett litet English Camp som jag och några andra inbound students fick hjälpa till på! Träffade massa sköna människor och lärde mig en massa.

Fick ny inspiration till att verkligen kämpa! Samtidigt insåg jag hur mycket min japanska faktiskt har utvecklats.

Det var en riktigt nice upplevelse med andra ord!

 

På söndag efter campet var slut drog jag ut med några utbytesstudenter till Shinjuku. Jag har tappat rösten förresten så när mer än hälften av oss ville gå på karaoke så gick jag Astrid (Sverige) och Line (Norge) och satte oss på ett café och snackade!

Efter de andra sjungit klart karaoke mötte vi upp dem och käkade middag tillsammans. Sedan åkte vi hem :)

 

Men det var nåt annat som hände på campet. Nu håller jag på att bli fett djup så om ni tycker det blir för mycket "bla bla bla" så sluta läs ungefär... nu :)

 

Vi utbytesstudenter fick en liten rast medan de japanska studenterna skrev ett SLEP-test. Så ställde jag mig ensam (fett depp det låter, men jag ville bara tänka lite haha) vid ett fönster och tittade ut. Precis utanför kunde jag se hela Shinjukus skyline, bara några hundra meter ifrån mig. Mitt bland dessa skyskrapor brukar jag alltid befinna mig när jag kommer till Japan med familjen. Men nu är jag här själv.
Jag stod och betraktade ett ställe fyllt av barndomsminnen och jag blev påmind om min familj hemma i Sverige.

Jag kunde beskriva nästan varje skyskrapa och vad det var för byggnad. Vilken skyskrapa som var hotellet vi alltid bodde på osv.

Men jag var inte där nu.

Jag var några hundra meter bort och det var som att ta en titt på det förflutna.

Vad ska man säga... Jag fick en verklighetsshock? Jag fick tusen tankar i huvudet på några sekunder.

Det har redan gått över 3 månader sen jag flyttade hit. Jag tycker både att jag har lärt mig mycket men samtidigt inte tillräckligt. Jag tänkte på hur mycket jag ska lära mig innan jag är klar här.

 

Jag vet inte om jag kanske har hamnat i en liten svacka, men har varit så trött på att plugga den senaste tiden.

Efter det här campet fick jag motivationen till att fortsätta tror jag. Genom att se hur mycket de andra utbytesstudenterna har utvecklats och genom att se de japanska studenternas sätt att tänka på och hur mycket de faktiskt kämpar med engelskan, det fick mig att vilja kämpa lika mycket och nå mitt mål.