lindainjapan

 

Från och med igår började jag med en ny strategi med att plugga japanska, göra egna flash-cards. Har tyckt att det gått segt senaste tiden, speciellt eftersom det har varit jullov så har jag inte haft värsta motivationen till att plugga som jag hade planerat. Funderade häromdagen i fall jag skulle plugga lite med böckerna jag har men det kändes bara som en sån himla party-pooper och det var då jag drog till Akihabara istället förresten. Det var mycket roligare tyckte jag. Skäms! Jag är ju här för att plugga(?) Fast jag tänker lite på vad min homeroom-teacher sa till mig en gång också "Linda, honestly, you're not here JUST to study right?", så sa hon när vi hade ett av våra vanliga random samtal (Hon är världens mest laid-back & cool lärare jag någonsin träffat, gillar henne asmycket!)

Har tänkt på vad hon menar sedan dess (Detta kanske var 1 månad sedan?). Supersmarta eftertänksamma jag svarade ju den gången bara "...That's kind of why I came here but... yeah ._."

Men fattar att hon vill att jag ska ha kul här och inte bara plugga ihjäl mig som jag faktiskt gör i skolan, förutom under vissa lektioner då jag behöver sova men det vet ni vid det här laget.

Hur som helst, jag har kul också, jag har väldigt kul men min lärare ser mig ju bara när jag har pluggar så jag förstår hennes point of view om man säger så. Men jag kanske t.o.m har haft lite för kul under lovet och "glömt" plugget.

 

Blablabla, det jag ville komma till med flash-card(en?), jag mindes när jag började plugga japanska för ett par år sedan. Har alltid haft mina egna knep för att lära mig saker - inte för att det var jag som uppfann flash-cards men ge mig lite cred nu jag va typ 14 år ok - så det jag började med var Hiragana och Katakana. Klippte t.o.m ut korten själv från ett vanligt collegeblock. "あ" på ena sidan "A" på den andra osv. Hela det japanska alfabetet. Tränade tills jag kunde alla utantill och gick vidare till Katakana...  "ア" på ena sidan, "A" på den andra. Ja ni fattar. Ibland lät jag pappa förhöra mig också bara för att sätta lite extra pressure på det hela. Den här metoden funkade i alla fall riktigt bra för mig och det var därför jag började med den igen igår kväll. För jag känner att ordförrådet behöver utökas lite (mycket). Vanliga dagliga samtal är inga problem alls, men en gång när jag tog en promenad med värdmamma och hon börjar snacka om regeringen och politik och kärnkraftverk och miljön så var det inte mycket som min hjärna förstod. Inte ett jävla piss skulle jag kanske t.o.m säga.

Detta gjorde mig otroligt frustrerad. Hade trott upp tills dess att jag inte hade några problem längre att förstå allt vad folk säger. Crash, boom, bang, upprörd Linda.

Vi var påväg ner till Tama-center då och det första jag gjorde var (Förutom att köpa The Hobbit) att köpa en japansk-engelsk ordbok med de 5000 mest vanligt använda orden i språket. Yes, 5000 flash-cards here I come!

 

Imorgon ska jag på ännu ett sånt där skoj camp i Shinjuku. Fast den här gången är det en återförening med alla utbytesstudenter som kom samtidigt som jag. Så det blir mycket mer lek och skoj än tidigare (yaay!) Kommer väl skriva om det när det väl har skett, men kan berätta lite i förväg ^_^

Ska bo på ett Youth Hostel mitt i Shinjuku 12-14 januari. Den 12 ska jag till Ghibli Museum och sedan käka middag i Shinjuku. Den 13 ska jag till Disneyland! Den 14 ska allihopa åka en sightseeing buss tillsammans runt hela Tokyos innerstad. Ska bli fett!

 

Idag ska jag inte göra så mycket, har pluggat och läst The Hobbit och just nu kollar jag på TV lite halvt. Runt 17-tiden ska jag dock åka och bowla med Line och Hokuto och några från Lines skola. Sedan lär vi käka middag tillsammans någonstans :D

 

Hoppas ni har det bra där i Sverige! Kram

 

Hade inga planer för dagen så följde med värdpappa till ett bibliotek i närheten.

Chillade där ett par timmar och fortsatte på den där boken jag köpte den där dagen då jag hälsade på hemma hos värdbrorsan.

 

Runt tre-tiden skulle vi åka hem igen.

På vägen tillbaka till bilen passerar det en kille på samma trottoar. Från ingenstans sparkar han en ciggfimp som låg på marken med seriös ilska. Blev lite chockad. Han sparkar på den i nästa sekund en gång till - utan tvekan - och siktade på mig. Den åkte t.o.m upp en bit i luften. Vafan?!? Hann jag tänka lite snabbt och sen går snubben nästan rakt in i mig och stirrar samtidigt på mig som om han ville ha mig död.

Vad i helvete?! tänkte jag. Och sa det på japanska till honom också.

Min värdpappa märkte ingenting som vanligt han är helt i sin egen värld :P Visste inte hur jag skulle förklara det som nyss hänt under loppet av 5 sekunder för honom på förståerlig japanska så jag sa ingenting.

Fick en riktigt dålig känsla i magen dock och vände mig om som en reflex.

Killen hade stannat upp, vänt sig om och stod och glodde på mig med ett riktigt argt ansikte! Vet inte om det bidrar med något till historien men han var inte japan. Han hade östeuropeiskt utseende och såg ärligt talat inte helt frisk ut. Enligt mig. Och så kom det upp tusen tankar i huvudet på saker jag nästan förträngt, gammal skit som jag trodde jag skulle kunna glömma nu när man bor på andra sidan jorden. Känner att jag måste skriva av mig om det här, det hjälper ju sägs det. Men ja, vad ska jag säga.. Kunde inte sluta tänka på det. Det var något med hans ansikte som liknade en annan människas ansikte. En människa som gav mig ett helvete under ett par år. Började må riktigt dåligt.

Och nästan precis samtidigt på vägen tillbaka till bilen börjar min värdpappa fråga om han tycker att jag förbättrar min japanska som jag hade siktat på och om jag når mina mål eller något sånt, vad är det för fråga mitt från ingenstans?

Blev stressad.

Och det har ju snart gått 5 hela månader sedan jag flyttade hit. Klart att jag har utvecklats men hur ska jag själv kunna veta om jag "når mina mål"? Han frågade om jag verkligen kämpade så hårt jag kunde. Kändes LITE som att det var han som inte tyckte det.

Då blev jag ännu mer stressad.

Var är jag om 6 månader? Kommer jag prata flytande japanska? Jag har ingen aning var min nivå ligger och jag vet inte när man kan kalla sig flytande i ett språk. Språk är så jävla luddigt ibland! Jag kan inte bedömma min egna nivå, så jag svarade "Jag vet inte". Till viss del för att jag inte kunde sluta tänka på hemska minnen, men också lite för att jag inte vet. Eller jag tror jag vet, men jag visste inte hur jag skulle förklara det på japanska vilket fick mig att känna ännu mer att jag inte "når mina mål" och så kändes "Jag vet inte" som en jävligt bra lösning och escape från hela konversationen.

Sedan kom vi fram till bilen.

 

Under bilresan började jag filosofera eller vad man nu vill kalla det, "tänka" kanske räcker jag är inte så komplicerad tror jag. Tänkte om jag verkligen borde skriva om allt det här på bloggen, kom på någon sekund efter att ja, varför inte, det ska ju vara så himla bra att skriva av sig. Och bättre att få någon slags respons på det kanske?

Sitter förresten och lyssnar på japansk rock om ni vill veta. Kände att det passade mitt mood rätt bra. Just nu är det Monobright och Golden Bomber. Trodde aldrig jag skulle lyssna på japansk rock. Eller J-Rock som det så fyndigt kallas. Låten jag lyssnar på nu heter "ultra PHANTOM" men min favorit är helt klart "女々しくて" (Memeshikute), en riktig hit här i Japan. Det är väl typ den, AKB48 och Gangnam style som spelas lite vart man än är just nu.

Nu gled jag från ämnet litegrann märkte jag.

Okej mina tankar under bilresan:
Vart jag än går i världen (Vart jag mig i världen vänder tänkte jag skriva först lol) kommer det finnas "bad people" i närheten. Det är bara så världen är idag. Så genom att flytta hit så löste det helt enkelt inte det problemet. För jag tyckte att det var ett problem att bo i jävla Knivhässelby. (Vilken överraskning va?) Förlåt mamma jag vet att du gillar Hässelby men jag ser det bara inte)

Japan ska ju vara världens safest place on earth eller vad de nu säger, visst det kanske e så, men det finns ju ingen lag mot att idioter inte får bo här. Det är synd tycker jag.

Sedan tänkte jag vidare på att se det från den ljusa sidan och det har jag blivit rätt bra på vid det här laget. Och då tänkte jag på allt som är bra med att bo här. Vilket är det mesta. Ni har säkert läst tidigare inlägg och det är ju som jag försöker visa med bilder och texter rätt så jäkla härligt här. Så, jag antar att jag överkom dagens problem ändå.

Och ett litet nämnvärt tillägg, varje gång det går neråt (hejhej klyschan som kommer nu) så hittar jag mer motivation till att ta mig upp igen, för fan jag tänker inte hamna på botten på väg till mina mål! Inte när jag kommit såhär långt!!

 

Jag har lugnat ner mig nu, blev glad igen så oroa er inte xoxo

Min farmor och faster tyckte det var konstigt att jag aldrig ätit ål förut, nästan lika konstigt som mina grannar tyckte att det var när jag sa att "Det här är första gången" då de serverade mig en kosvanssoppa till frukost.

 

Och oj vad kul det var också alla garvade åt det, hänger inte riktigt med här i Japan ibland ärligt talat. Kul är det i alla fall, och det var gott med kosvans till frukost och ål till middag.

 

Hej!

Long time no see, min dator har varit inne på lagning de senaste veckorna, forgive me.

Men shit vad jag ska blogga nu alltså, här har det hänt grejer!

 

Okej, jag har jullov. Har haft jullov sedan den 22 december men tekniskt sett inte förrän efter den 26 för det var då dansklubbens julshow var. Det gick bra, riktigt bra faktiskt, såhär bra gick det:

「http://www.youtube.com/watch?v=CnN_Og7nlRg&feature=youtu.be」

 

Den 27 december tog alla sempais (seniors) "examen" från dansklubben, vi samlades i skolan, det var lite uppträdanden från folk från dansklubben, lite parodier på folk, tal, väldigt mycket tal och till sist åt vi lunch tillsammans i skolans cafeteria. Det var fint men sorgligt, kommer sakna mina sempais :(

 

Den 28 december åkte jag till Tsukiji (världens största fiskmarknad) och till Ueno parken. Det var trevligt, men det hände inte så mycket haha så... Yes moving on

 

29 december, åkte och hälsade på farmor och faster! Vi käkade lussebullarna jag hade bakat och pratade om allt möjligt, jättemysigt var det. Det bästa var att min farmor åt lussebullen med chopsticks och sedan hällde hon strösocker på den XD Hon häller socker på allt för den delen, t.ex när vi drack kaffe hällde hon 5 eller 6st sockerrör (sånna man får på cafén) i den rätt lilla kaffekoppen... Det var säkert supergott.

 

30 december var det dags att förbereda inför nyår i Japan! Nyår i Japan var speciellt måste jag säga. Förberedelserna består mest av att städa överallt i hela huset och laga jättemycket nyårsmat (osechiryouri) och bara chilla hemma i huset.

 

På nyårsafton var jag också bara hemma, men det var skönt att ta det lugnt (även om jag mest lagade mat hela dagen) för jag har i stort sett varit upptagen hela tiden sen jag kom hit haha.

Juste min mystiske värdbror kom hem under nyår också. Varför är han så mystisk för?! Eller ja jo, han är ju inte det längre men om vi ska ta det hela från början så är han det. Orkar inte skriva om allt, men ni som vet, ni vet. Nu berättar jag bara från nyår för det var då det roliga började XD

Egentligen började det den 30 december, mina värdföräldrar sa att sonen skulle komma hem på nyårsafton alltså den 31 december, eller e det bara jag som tror det är rätt datum(?) Och jag visste att jag skulle vara ensam hemma på förmiddagen den 30 så jag tog det chill och sov ut ordentligt, gick upp lite efter 10, kommer ner till vardagsrummet och det första jag lägger märke till är en iPhone på vardagsrumsbordet. (PS: mina värdföräldrar e 60+ = De har ingen iPhone) "Hmm.. Vad konstigt", tänkte jag. "Har de skaffat en iPhone?o.O Jaha ok, va skoj!"

Jag är fortfarande nyvaken så jag payar inte alltför mycket attention och går vidare mot kökssidan för att göra mig lite frulle. Då ser jag en okänd kappa hänga över en av kökstolarna.

"o.O'"

Blir lite skeptisk och paranoid och nojig, har en tendens att överreagera. Blir rädd men sedan kom jag på att "Aha, det är den där mystiska sonen de har" Kanske.

Så jag går ut till hallen och やっぱり、där står ett par okända skor. (Kunde bekräfta att skorna inte tillhörde mina värdföräldrar eftersom de var dubbelt så stora).

Sen var jag tvungen att bekräfta allt en sista gång så jag smög upp till andra våningen igen för att se om dörren till hans rum (som ligger precis mittimot mitt) var öppen eller stängd. Den är alltid öppen eftersom han inte bor hemma. Nu var den stängd.

Kände mig som en riktig detektiv! 5 sekunder senare kände jag mig som en ninja för jag ville inte väcka honom och mina värdpäron var ju inte hemma så det skulle bli superawkward och stelt om han vaknade! Behöver jag ens förklara varför? XD ...Tänk själva att bo hemma hos en familj och så måste man hålla uppe en konversation med deras son som man träffat en gång i hela sitt liv och som den enda gången verkade super-anti-social och ja... Vad ska man prata om? Typ "Tja, ehm... Nu.. bor jag här. Du.. brukade också göra det va?"

 

Hur som helst, mina värdföräldrar kom som tur var hem innan han vaknade. Visade sig att han kommit hem halv 5 på morgonen = Deep sleep fram till typ 3 på eftermiddagen. Han skulle stanna hemma tills den 3 januari. Och det var väl halv...kul? Eftersom människan inte yttrar ett ord och han var mer inte hemma än hemma under hans vistelse här.

 

Men!

Kvällen/natten den 2 januari kom en chockerande förändring - Han pratade! ∑(O_O；)Shock！！

Haha. På dagen hade jag varit i Yokohama och sett min skolas fotbollsmatch tillsammans med vPappa och vMamma. När vi kom hem runt middagstid hade sonen - Kenji heter han för den delen - precis vaknat (/*^^)/-!!

Sen på kvällen när vi satt och kollade på tv tillsammans, klockan kanske var lite efter 23, så säger han att han vill ha kaffe. vMamma frågar om jag också vill ha kaffe, jag tänker inte som vanligt "Ja, jättegärna!"

Drack kaffe.

Klockan närmar sig midnatt, hej koffein, superkul!

Värdmamma säger "Nej nu ger jag upp, den som lägger sig sist får släcka och stänga av allt, godnatt! Förresten Linda, ska inte du också sova snart?"

"Du gav mig nyss kaffe...(･_･?)", tänkte jag.

"Ehmm.. Jag är inte trött", sa jag. (*>_<*)

Så var det jag och den mystiska antisociala värdbrorsan kvar. "Toppen...(~_~)"

Men!!

Shit vad han började prata! Så fort både värdmamman och värdpappan inte var där blev han som en helt annan person XD Vi snackade rätt länge och om massa olika grejer, kul att äntligen lära känna människan! Det bästa var när jag frågade vad han jobbade med (han jobbar typ med att hyra ut lägenheter eller nåt sånt) Sen frågade jag, "Jaha, är det kul då?"

Svaret, "Ja det är ju kul för man träffar massa olika människor och så får man prata jättemycket så det är ju kul"

Höll nästan på att börja garva då, men jag höll mig d=(´▽｀)=b

 

3 januari, åkte till Harajuku med en kompis från dansklubben. Älskar mellandagsrean i Tokyo!!! Ska utan tvekan hit runt nyår nästa år bara för att shoppa på rean ლ(́◉◞౪◟◉‵ლ) Måste ju sorligt nog tänka på resväskans vikt redan nu så jag verkligen håller mig för att shoppa! :'( Jag shoppade såkart. Men vafan, no judging, jag är i Tokyo... I need say no more. Fast jag har lovat mig själv och min resväska att inte köpa skor. Får se hur det går.

 

4 januari. En riktigt oväntad dag måste jag säga. Min plan var: att chilla hemma och dega vid kotatsun (bordet i vardagsrummet med värme under och ett täcke runtomkring^_^) Gick t.o.m ner till Tama Center för att köpa en ny bok som jag kunde mysa med, hade precis läst ut boken jag fick av mamma i julklapp ("Gör vad du vill") Tack förresten mamma för att du skickade en bok som handlar om en tjej i min ålder som försöker ta livet av sig, jättebra läsning.

Fast när vi hade käkat lunch ringde Kenji och var lite spontan för en gångs skull (lol det var taskigt sagt men det e sant hahaha) och bjöd hem oss till hans mansion. (Obs, mansion i Japan betyder inte ett mansion. Det betyder en pytteliten lägenhet) Så vi åkte på en gång, tog lite mer än 1 timme att komma dit. Det var nice, jag fick massa grejer av honom, T-shirts, halsduk, mössa en dunjacka t.ex. Jättesnällt av honom! Han hade lite stora kläder som han gav mig och sa att han tänkte att det kanske passade till dansklubben :D Fett schysst!!

Och när han gav mig dunjackan sa han eftersom det börjar bli riktigt kallt nu och han märkt att jag inte har någon riktigt varm jacka ^^ Världens bästa värdbrorsa har jag fått!! :D

Och jackan jag hade innan är också hans gamla jacka förresten haha.

Fast vi stannade kanske lite mer en 30 minuter bara sedan sa värdmamma "Nej, här finns det ju inte mycket och göra, nu åker vi hem igen"

Min reaktion, "Men vi kom ju nyss och det tog över en timme att komma hit... ∑(O_O')"

(Hans mansion låg nära Ikebukuro, en rätt stor station i Tokyo)

Så jag sa, "Aa ok, men då tror jag att jag passar på att åka till Ikebukuro ett tag eftersom vi ändå är här"

Det slutade med att mina värdföräldrar åkte tillbaka hem men jag och värdbrorsan drog till Ikebukuro tillsammans :D Vi åkte högst upp i Sunshine mall (känd byggnad med utsiktsplats på 60 våningen, akvarium, planetarium osv) Där uppe drack vi kaffe och pratade om massa olika saker. Vi kom dit runt 5 halv 6 ungefär, vilket var perfekt för solen hade börjat gått ner och det var nästan inga moln på himlen så man såg Mt.Fuji också! Man såg i och för sig hela Tokyo men Fuji var helt klart finast!

Asbra dag måste jag säga, och tror jag kan säga att jag fått ännu en till storebror (╹◡╹)凸 Happy happy!

 

Den kvällen fick jag reda på att mina värdföräldrar var tvungna att plötsligt åka till Osaka. Inga detaljer här men jag har bott hos mina grannar de senaste dagarna. Vilket som vanligt är askul eftersom de har 4 barn :) Jag har ju blivit jättebra kompis med dottern, Sona, som är lika gammal som mig. Så de senaste dagarna har bara varit toppen!
Den 6 januari skulle jag egentligen åkt till Kawasaki och hängt med min dansgrupp på något sportcenter av något slag. Men jag vet inte, jag bara orkade inte XD Haha haft fullt upp, kanske därför. Men kände bara för att ta det lugnt hemma i huset. Vilket jag gjorde. I en timme kanske. Sedan var det tråkigt tyckte jag och så ringde jag Johannes och fråga om han ville ses. Så vi drog till Akihabara och Line från Norge följde med också. Speciell dag. Gick på maid-café för första gången i mitt liv. Det var första gången för alla 3 förresten.

"Happy, happy, nya nya"

Det fanns ingen hiss upp till cafét på fjärde våningen, det fanns bara "A rocket to DREAMLAND!!" Som Maid-san sa till oss x) Det var awesome.

När vi väntade på våran beställning frågade en kille som satt bredvid oss var vi kom ifrån. Sedan frågade han om han kunde joina oss. Alla tittade på mig av någon anledning, jag va tyst en sekund sen sa jag "Yeah, sure"

Snubben visade sig vara från Indien, varit i Japan endast 2 månader och jobbar på som ingenjör på Honda med att krascha bilar. Jag tror han blev min idol, fan vilket härligt jobb.

Han hade bott i Stockholm i 2 månader en gång också sa han. Och pluggat på "Kay Tee Age" - KTH haha.

Allmänt skön snubbe. Rolig dag, åkte hem och käkade krabba hos grannarna, såg en skräckfilm med Sona och somna någon gång.

 

Den 7 januari, var på karaoke med dansklubben. HELA dansklubben(!) Vilket är rätt många 70-80 pers ungefär tror jag. Vi var på ett enormt karaoke-ställe i Machida och vi hade kanske 10 rum som vi delade upp oss i men alla bytte runt lite som de ville. Kul var det. Jag skulle såklart sjunga engelska låtar för allihopa, det är ju så otroligt coolt.. Det blev LMFAO's Party Rock Anthem. Skratta inte, jag gjorde det bara för att juniorerna i dansklubben hade den på sin danstävling och alla i dansklubben känner igen den och älskar den hahaha.

Sen sjöng killarna "Linda, Linda" av The Blue Hearts för mig och det var supergulligt. Jag har det på video ^^

Planen var karaoke från kl.10-17... LITE overkill? Jag började dra mig runt 3-tiden dock. Skulle på bio med Johannes och Elli :) Vi såg "Les Miserables", den var... speciell. Inte alls som jag hade förväntat mig. Hade ju dock inte jättemycket förväntningar så kan ju vara därför. Men kul var det. Vi var de enda som höll på att dö av garv i biosalongen. Kan tänka mig att det kommer komma parodier på Les Miserables på YouTube inom en snar framtid.

 

Igår åkte jag då och hämtade min dator på Apple Store i Shibuya. Hittade också världens bästa second hand affär! Köpte på mig 2 kepsar och en grå kappa, billigt!!!

Sedan åkte jag till farmor och Tsuneko och käkade den där ålen.

 

Fan, vilken bok det här inlägget blev. Om ni lyckats läsa allt får ni faktiskt skriva en kommentar! Gäller ALLA som läser, vill se vad det blir för reaktioner, var ju längesen man bloggade :)

 

Ska lägga upp bilder nu.

 

Jag har det bra förresten om ni inte klurade ut det från den här boken jag skrev nyss. Riktigt jävla bra har jag det!